badger

Nej, det gör jag ju inte, men jag drömde det inatt.

Jag drömde att jag imorgon skulle fylla 65 och var tvungen att ta beslutet om jag skulle fortsätta jobba med UNF några år till eller inte.
Jag kände helt klart att jag hade vilja och ork för ett tag till, eftersom jag kände att jag hade en kropp och sinne som en 34-åring(som jag ju är) trots att jag snuddade vid pensionssträcket...

hm... undrar vad herr Freud skulle sagt om det där?

Jag fick ett brev från något pensionsbolag häromdagen, och på utsidan stod det "till dig som tänkt sluta jobba en dag."
Min spontana tanke var "Inte till mig alltså". För varför skulle jag sluta jobba? ens vid 65-70?

Sluta få lön kanske jag får en dag, men det är ju en helt annan sak.

Jag har sedan några år tillbaka känt en klar avsmak för MC och deras mat.
På något sätt så är de kronan av det kapitalstyrda snabbkonsumtionssamhället, helt avpersonifierad utfodring, lackerat med plastig yta.

Den enda ljuspunkten med dessa så kallade restauranger har varit att jag kan verkligen förstå barnfamiljer som väljer att äta där med sina barn mitt i en hektisk shoppingdag. Jag unnar verkligen föräldrar att få enkel och snabb mat i hyfsat barnvänlig miljö. Det finns för få sådana ställen.

Nu har MC på Arlanda gått före och sabbat det sista vettiga med sin affärsidé i mina ögon, starköl till hamburgaren...
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2584527.svd

 Ägaren skyller på att "det är något gästerna efterfrågar". Är det det enda som styr en affärsrörelses utbud? var finns ansvarskänslan?

Aktiva alkoholister efterfrågar alkohol konstant, men de är fortfarande familjefäder och familjemödrar, som behöver någonstans att äta när de är ute med sina familjer.
Ska de och deras familjer få ytterligare ett tillfälle, en plats i samhället att må dåligt på?

Enligt CAN så beror hälften av alla alkoholrelaterade skador på de ca 90% av Sveriges befolkning som INTE är alkoholister. Dessa 90% kan inte skylla på det sjukdomsliknande tillstånd som alkoholism är. Men de orsakar ändå hälften av problemen kring alkohol.

Ska de som jobbar i kassan på MC tvingas begära leg av kunder som är minderåriga, tvingas säga nej till de som vill ha tag i alkohol trots att de är för unga?
Detta är redan en ohälsosam arbetsmiljö i våra mataffärer som säljer folköl, det är inte lätt att säga nej till en grupp 16-åriga killar som kan verka nog så hotfulla.

MCDonalds på Arlanda visar vägen till fortsatta höga alkoholskador i samhället. För att "kunderna efterfrågar det".

Och visar vägen gör de, för det finns garanterat fler MCDonaldsägare i Sverige som vill "ge vad kunderna efterfrågar", oavsett vad alkoholen kostar oss.

MCDonalds, nej tack.

Den ideella sektorn i Sverige är en intressant värld.

Man skulle kunna göra en liknelse mellan beroendepersonligheten och alla oss som likt Tarzan svingar oss mellan förtroendeuppdragens lianer i folkrörelsernas djungel.

För att utröna om man har ett beroende, ett missbruk, så är en av punkterna "man brukar drogen mer än vad man från början tänkte sig." dvs. en slags kontrollförlust över hur mycket och hur ofta.
En annan punkt är att man förnekar kontrollförlusten "nej, jag kan sluta när jag vill".
Ytterliggare en punkt är att man hela tiden skyller på andra, eller på omständigheter. "De ville så gärna ha mig på den posten, det fanns ingen annan och nån måste ju ställa upp."
Det brukar oxå handla om att när man slutat med en drog så har man egentligen bara bytt den mot en annan, som exempel från alkohol till godis eller shopping, och då jämför man den gamla drogen mot den nya för att förminska det nya missbruket.

Själv så har jag nyligen avgått från en styrelse, och här ikväll blev jag revisor för en annan.

Jag har verkligen aldrig förr tänkt tanken på att bli föreningsrevisor. Nu är jag det.

De ville ju så gärna ha mig, eftersom det inte fanns någon annan, men det är lugnt, jag kan sluta när jag vill.

Och värre droger går nog att hitta.

Det har varit en ganska lugn arbetsvecka denna vecka.
Börjat samma tid på morgonen varje dag, mycket pappersarbete, och endast en dag med utåtriktat arbete, vilket var på en gymnasieskola med bara två föreläsningar.
Jag har oxå kört runt ungdomar som satt upp affischer och handlat godis till mellanstadiedisco. det är ett mysigt uppdrag, jag kör runt dem och de gör själva jobbet, samtidigt som vi pratar om allt mellan himmel och jord.

Jag hade dessutom en helskön praoelev denna vecka, Sebastian. Alltid med glimten i ögat, villig att arbeta och med hjärta i allt vad han gör. Han orsakade dessutom en rejäl städning på mitt kontor, bland annat så försvann grejer från lägret ner i källaren. Och då menar jag inte bara lägret från förra veckan, utan även från lägret förra sommaren...

En riktigt skön arbetsvecka med andra ord. Nästa vecka ser ut att även den bli relativt sansad. Jag tror att jag behöver det.

Nu ska jag plugga, det står arbetsuppgifter om kognitiv psykologi på schemat.
Som vanligt så känns det som att jag inte fattar nånting av arbetsupppgifterna, men erfarenheten säger mig att jag om några timmar har skrivit alla uppgifterna och fått en massa ny förståelse på kuppen. lika skumt och spännande varje gång.

det var en härlig allt-kurs vi avslutade igår.
För er som inte vet vad en allt-kurs är, tänk läger med massa valbara workshops helt enkelt.
foto, kamratstöd, DJ-kurs, teater, bad, bowling, tröjtryck och annat skoj.

Vi fick lite problem när huvudansvariga i köket blev sjuk och var tvungen att åka hem första dagen, vilket gav en hel del utmaningar med maten och köket. Men jag tror att vi löste det riktigt bra och om man ska tro utvärderingarna från deltagarna så var de grymt nöjda!

Själv så borde jag nog inte ha tagit Ipren och sen gått och badat... jag var verkligen inte frisk under slutet av lägret. typiskt mig.

här kommer lite bilder:

Pärlplatts-tillverkning


DJ-kurs, med DJ-kursledaren till höger (och Twister längre bort)


två glada Göteborgs-tjejer som var med på kursen


Bowling

Vilket roligt ord!

Det måste jag hitta någon slags användning för.

Jag blev uppringd alldeles nyss av "Numret man kan ringa och sms:a och ställa vilken fråga som helst", här på kontoret!!!

De hade fått frågan om vilka år "nattraiden" här i Borlänge hölls, som UNF arrangerade på den tiden, och det visste de inte så de ringde oss här på Expen...

Det visste ju iofs inte jag heller, så jag skickade dem vidare.

Men lite heder åt dem att de tar sina löften på så stort allvar, tänk om vissa politiker och andra gjorde samma sak.

Jag kom hem lite tidigare från kontoret idag, mest för att jag var tvungen att ta bilen förbi verkstad för en liten detalj.
Jag minns hur jag tänkte på vägen hem sedan att "skönt, nu hinner jag piggna till innan kvällens möte som jag ska på"

Men jag är ju lika trött ändå, nästan tröttare! Nu han jag ju på något vis gå ner i varv, känna in, känna efter... shut down... som en gammal generator...

Vilken tur att jag får vara trött på just det mötet som jag ska på nu, det är helt enkelt accepterat att man har slappnat av när man är där.

Eller så är det jag som tycker att just dessa möten är sådana, och alla sitter och är irriterade på att jag är helt off.

Det är ju en rätt rolig tanke :)

ajja, jag tänker inte ta ansvar för vad jag tror att andra känner. För det hjälper lixom inte...

Det är mycket snö nu. ute alltså.

Jag gillar ju vinter, särskillt när det blir riktig vinter som i år, det är nog den vintrigaste vintern på ganska länge tror jag.

Lite otur bara att jag inte haft så lite sug efter skidåkning i år, nu när vädret inte hindrar...

Detta har hänt:

sjuk en vecka - inte orkat skriva
bortrest en vecka - inte hunnit skriva(vid jul)
hemma å slappat en vecka - inte orkat.. har ju slappat ju
pluggat psykologi en vecka - ojoj tur för er att jag inte skrev denna vecka
jobbat en vecka - full rulle i huvvet så att jag inte orkat skriva... fast i torsdags så började det kännas som att jag var på väg tillbaka till ett normalt tempo igen, det var skönt.

är jag ikapp nu?

det har verkligen varit kallt ett tag nu, igår hade vi -24 här i Insjön. Idag när jag var å handlade så hade vi en liten värmebölja på bara -3 grader, nu har är temperaturen under -10 igen...

Tur att både kamin och nya vedpannan funkar fint, och att vi har gott om ved :)

Så har det varit Jul&nyår igen.

Vi firade en skön Jul i Söderköping tillsammans med pappa, brorsan och Ulrikas mamma. Som tidigare år så bestämde vi oss tidigt för att förbjuda all form av julstress, eller för att vända på det, vi bestämde oss för att ge oss själva en stressfri jul i julklapp.

Det blev en härlig present! Jag har inte känt ett uns stress före eller under själva Julen. Det är så många som stressar kring Jul, vilket är så paradoxalt med julens budskap.
Jag tror ganska mycket på att det är materialismen som ställer till det. Det vi gjort för att undvika stressen är att fokusera på vad som verkligen är viktigt vid jul, vilket är varandra i min mening.
 
Så fort som man börjar tänka på alla saker runt om, så riskerar stressen att komma krypande. Julklappar, Julmat osv. Vad som är verkligen viktigt, är en fråga som inte får glömmas bort i dagens samhälle.

Ulrika och jag gjorde samma sak vid nyår, dvs igår. Vi var inbjudna till både stora och små sammanhang, men valde bort samtliga för att fira bara vi två. Det var riktigt skönt som omväxling.

Jag har alldeles nyss hoppat av en av de högskolekurser som jag går.
Det är kursen i konflikthantering som jag hoppat av, jag låg alldeles för långt efter i den kursen för att det skulle kännas vettigt att fortsätta.
Det är ju inte bara jag som drabbas av att jag fortsätter att försöka, utan även studiekamrater i grupparbeten och lärare som vänta på inlämningsuppgifter.

Det känns lite trist. Ämnet i sig är inte bara väldigt spännande utan även väldigt viktigt anser jag.

Men en förmågan att ta ett steg tillbaka känns oxå viktig, och den har jag ju nu bevisat för mig själv att jag har.

Tur att jag har Psy A att plugga på :)

Först i går eftermiddag och sedan inatt så har jag nog haft det allra ondaste i halsen jag nånsin haft. Och det säger en del eftersom jag hade grymt mycket halsfluss när jag var liten.

blä.

Tur att sjukan kom vid en tid i jobbet där min frånvaro inte drabbar andra allt för mycket.

... är ingen bra kombination, har testat den det senaste dygnet...

Det var för övrigt en bra samling, men det är väääldigt skönt att vara hemma igen.

...står det i nyheterna idag...
Det känns som att det är ganska ofta som det kommer larmrapporter kring köttprodukter.

Ibland undrar folk varför jag är vegetarian, jag undrar varför folk undrar varför jag är vegetarian.

jag avskyr verkligen att gå upp tidigt... och tidigt är allt före 08:00...

klev upp 06:30 idag för att lämna bilen på verkstad, blä.

och på tisdag måste jag gå upp ca 5 för att hinna med tåget till stockholm... tur att det är nåt kul jag ska på...

Jag ska upp till örnsköldsvik och vara föreläsare på en ledarkurs för unf i Västernorrland, Västerbotten och Jämtland i helgen, det känns kul!

Det känns så bra att hålla igång föreläsningskunskaperna i dessa ämnen.
Ganska ofta pratar jag om saker som är väldigt grundläggande, och självklart inte mindre viktigt för det. Men att lyfta ämnena lite och få föreläsa för ungdomar som jag vet kommer att leda andra ungdomar framöver, det känns utmanande på ett väldigt positivt sätt.

Träna dem som tränar andra. Det har länge varit ett motto som jag försöker jobba efter.

I näsan är jag nästan frisk nu, det går framåt iallafall. Det var nog de två timmarnas bastu på Saxenborg som gjorde att jag var lite sämre ett tag...

nu sitter jag här med ont i bihålorna igen... Det har kommit och gått den senaste tiden och nu tar det verkligen kraft från mig, klart irriterande!

Det är störigt när man måste låta bli saker man skulle vilja göra för att orken inte räcker till. Jag hade hellre haft seriöst med feber ett kort tag än att bara sitta så här och vila ut problemen. Men det är nog bara det som hjälper, att ta det lite försiktigt ett tag och hålla mig till hushållskurer...

Jag får helt enkelt träna mig i att ha tråkigt nu då, det är ju en känsla som jag annars väääldigt sällan känner.

Imorgon börjar vår P-samling på vår kursgård Saxenborg utanför Ludvika.
Det har ju blivit några samlingar genom åren och eftersom jag har varit med ett tag nu så är det ganska mycket upprepningar, vilket inte är så konstigt eftersom de nya konsulenterna behöver få det från början så att säga.

Men det känns lite extra kul denna gång, dels för att det är flera nya kollegor som jag ska få träffa, men kanske främst för att jag ska få vara delaktig i att ge de som är nya grundkursen för konsulenter.
Det känns väldigt uppskattat att jag som jobbat ett antal år nu får ge något till mina nya kollegor. Sånt gör att man stannar längre.

Jag har blivit ombedd att tillsammans med en kollega, som oxå jobbat länge, prata om verksamhetsmöjligheter. Jag har fått fram exakt vad jag ska prata om, men med en lite annan titel :
verksamhetsOmöjligheter 
Det kan ju kanske låta lite bakvänt, men faktum är att i en organisation som UNF där man kan göra nästan vad som helst i verksamheten så måste man även se till vad som inte är möjligt, tex. att säga ja till alla som vill att man kommer på möten och annat...
När nya kollegor kontaktar mig så är det så ofta som det handlar om att de känner att de inte hinner med allt, och att hur mycket de än gör så blir de inte "klara" med arbetet.

Och det är precis så vårt arbete är. Det finns hela tiden mer att göra, och förstår man inte att det kommer alltid vara så, så kommer man antingen att bränna ut sig eller gå runt i en ständig frustration.
Jag är inne på mitt 6:e år som konsulent, och jag känner mig varken utbränd eller frustrerad, så nånstans har jag nog lite grepp om detta.

För att sträcka sig efter möjligheterna så måste man reflektera över omöjligheterna.

Men stirra dig inte blind på varken det ena eller det andra. Se på vad du har genomfört istället.