badger

Ett antal av de ungdomar som jag har den stora förmånen att få jobba med har nu flyttat till andra orter för studier. Det känns lite vemodigt, trots att jag fortfarande har kontakt med dem och så.

Men samtidigt så känns det som ett naturligt steg. De växer upp, tar nya steg, hittar nya utmaningar.
Jag vet ju oxå att det är så otroligt nyttigt för dem att flytta iväg och om de väljer att flytta hem igen efter studierna och jag får fortsätta ha dem i min närhet, så kommer jag och verksamheten ha en enorm nytta av deras nya erfarenheter.

Och skulle de inte flytta hem igen så vet jag att någon annan kommer att få vara välsignad av dessa underbara ungdomar, med all deras härliga energi och överlåtelse till det de ser som rätt och viktigt.

Kära nån vad jag känner mig som en farsa just nu...

Jag läste nånstans ett bra ordspråk. Föräldrar kan ge sina barn två saker: rötter och vingar.

Förmågan att stå stadigt och samtidigt kunna nå sina drömmar.

Jag är inte förälder till någon av dessa fina ungdomar som jag arbetar med, men jag är ganska övertygad om att jag ibland har en del i att de får tag i just dessa två saker.

Det gör mig lycklig.