badger

Idag börjar UNF Dalarnas tradition Kursveckan eller igentligen imorgon, det är då deltagarna kommer. Men idag kommer kursledning, kökspersonalen, någon av föreläsarna och några till.

Det är 5:e året i rad vi kör denna kurs som alltid hålls på vackra Åsengården utanför Mora, och det är för 10 år sedan som begreppet myntades. Vi har i dagsläget 38 deltagare anmälda, vilket är det högsta för en kursvecka sedan jag började jobba för UNF.

Det ska bli mycket spännande med årets kursvecka! Så skön kursledning, så sköna typer i köket, så sköna föreläsare som kommer. Det kan inte bli annat än spännande och roligt.

Jag har funderat ett tag på att utveckla detta ämne här i bloggen som jag berört tidigare, "förstå människan", eller centiro homo på latin.

Det är ett ämne som upptar en stor del av min tankeverksamhet, i ett brett perspektiv. Jag är så fascinerad av psykologi, beteendevetenskap, social kompetens, emotionell kompetens och så vidare, så just därför så ska jag göra ett försök att då&då skriva ner lösa tankar kring ämnet.
Jag kommer på saker ibland som jag bara måste "få ner på papper", och på något sätt känns det inte meningsfullt att göra det om jag inte får lägga upp de tankarna offentligt. Det påminner rätt mycket om min inställning till fotografering, som dock ligger lite lågt för stunden.

Jag kommer att lägga upp det som en kategori här på bloggen så att det blir lite ordning på ämnet.

För ibland upptäcker jag att jag har något att ge till andra människor i ämnet, och jag har insett i detta att det är så många människor som inte förstår sin omgivning, eller sig själva för den delen heller.
Att se en människa, jag själv eller någon annan, helt plötsligt FÖRSTÅ sig själv eller någon annan, att FÖRSTÅ en känsla, eller FÖRSTÅ det sociala samspelet runt om sig, det är en fantastisk upplevelse för mig.

Så skulle detta försök att sortera mina tankar i ämnet även bidra till någon annans förståelse, så är det ju dubbelt vunnet.

Igår kom äntligen den nya vedpannan som vi väntat på så länge.

vedpannan kommer att installeras till veckan, och den gamla pannan som fyller 40 år i år lyfts ut för att återvinnas och bli något annat.

Det känns väldigt bra att kunna uppdatera husets värmesystem på det här sättet, det kommer vi att tjäna på i längden.

Jag hörde på radion för en liten stund sedan om fisk som först fångas i Norge, som sedan skickas till Thailand  för rensning och paketering, för att sedan skickas till Sverige där den säljs. En liten omväg på 1600 mil...

Detta var ingen nyhet för mig, jag har läst om sådant förr, men det som var så fascinerande var när reportern intervjuade en av cheferna på det företag som säljer fisken till Svenska butiker. (jag minns tyvärr vare sig hennes namn eller vilket företag det var)

"Fisken skeppas med stora containerfartyg både till Thailand och hit igen och eftersom det blir så stora mängder fisk på ett fartyg så är det miljöneutralt."

miljöneutralt?
Alltså... vad går de fartygen på? fiskar som simmar framför? Eller är det damen som sa detta som kanske trampar fram skeppen?
Eller nu vet jag, de går på ren dumhet! Det är en energikälla som aldrig kommer att ta slut.

Tur man är vegetarian...

Igår fick jag det sista inbetalningskortet från CSN från mitt studieår 98-99 då jag gick på studiebidrag och pluggade foto.
Det känns lite konstigt. Varje månad i 10 år så har jag betalat denna räkning med samma ocr-nummer.
Nu tar det slut.

Tack CSN för att ni hjälpte mig att uppfylla en dröm, det hade varit svårt utan er.

Jag kommer aldrig mer att ta hjälp av er, men fortsätta studera, det kommer jag att göra på ett eller annat sätt i många år till.

Min kollega Johanna hittade det perfekta jobbet till mig häromdagen!
Det är en butik i Sälen som söker en person över vintersäsongen till deras LEGO-butik. Dit kan barnen komma och både  bygga och köpa LEGO, så man ska ha både säljförmåga och ha barnasinnet kvar enligt annonsen.

Vilket fantastisk jobb! tänka att få lägga alla stora projekt åt sidan ett halvår och bara sitta och bygga LEGO!!!

Fast jag hade nog blivit lite rastlös efter ett tag... men ändå :-)

Ända sen jag blev vegetarian så standarden på vår hemlagade mat ökat, Både Ulrika och jag har velat satsa på riktiga råvaror och att lunchen alltid ska vara något att se fram emot.

Dagens lunch var undantaget från den regeln: veggokorv, pomfrites och ärtor, lite lagom micrat...

Men det var riktigt gott måste jag säga! Ibland är även halvfabrikat gott :)
Och som efterrätt har jag en nöt/russinmix att snaska på, det ska bli mumsigt.

Jag är så fantastiskt trött idag, så jag stannar hemma och pluggar istället för att åka till kontoret.
Sen så är det dessutom så att våra servrar i stockholm har kraschat så jag har ingen kontakt med min epost heller...

men det är en av fördelarna med detta jobb, har jag inte för mycket att göra på kontoret, då tar jag ut en av mina kompdagar och gör något annat.

Idag har jag varit och föreläst på högstadiet i Orsa, det var lika kul som alltid att komma ut och möta nya ungdomar. Det verkar som att det skulle kunna bli en ny UNF-förening där, det känns jätteskoj!

Det som var extra kul var att hon som bjöd in mig till Orsa, samordnaren av Ungdomens hus, kommer från Söderköping precis som jag! Hon var "morsa på stan" under hela min tonårstid, och trots att vi inte direkt kunde minnas varandra så har vi garanterat träffats där när vi bodde där båda två.
Vi satt en lång stund och delade minnen från gamla Sörping, det var speciellt.

Tänk vad världen är liten :)

Nu tror jag att jag har hittat en korrekt översättning på "förstå människan" som skulle kunna vara en bra titel på en framtida uppsats i mina studier. (rätta mig gärna om jag har fel)

Jag är så grymt sugen på att lära mig mer om empati, hur den fungerar, hur den kan utvecklas, och vad som händer om man brister i empati, applicerat i olika miljöer.

Jag har ofta samtal, aningen "live" eller via internet med främst ungdomar men även med en del vuxna, som handlar om att de har behov av att någon lyssnar på hur de har det. Ofta handlar det om svåra situationer, och jag har väl nästan aldrig någon direkt lösning på deras livsutmaningar.
Men det jag kan göra, det är att visa min empati, och en vanlig fras från mig till dem är(och jag menar den varje gång): jag förstår.

Jag kanske inte vet av erfarenhet hur det känns för dem i deras situation, men även om jag inte varit med om samma sak som dem så kan jag ändå sätta mig in i hur det känns och upplevs till ganska stor del. Och det är empati.

Centiro homo

Idag hängde jag kvar på UNFBorlänges torsdagskväll, och då de som har nycklar till lokalen inte kunde vara med denna kväll så blev det jag som var där och tog ansvaret.

Lite som att vara föreningskonsulent faktiskt. Träffa ungdomarna, prata om kommande grejer i lokalen, prata om det nya skåpet de kan förvara grejer i. Vara den som släcker och låser.

Det var länge sen jag kände att jag kunde göra så fullt ut, det var riktigt trevligt jämfört med att sitta och boka bussar, försöka få tag i skolor och annat kontorsjobb. bara vara med ungdomarna. Det var pysmysigt.