ååååååhhh såååååå intreeeeessaaaaaant
Jag har haft en kortare period av "inspirationstorka" när det gäller mina studier. Jag har kämpat på med studierna, men inspirationen har inte riktigt infunnit sig.
Jag har tänkt att en orsak kan ha varit att "kognitiv psykologi", som jag pluggar just nu, inte riktigt var det jag trodde att det skulle vara, eller möjligen så att det riktigt intressanta inom denna gren kommer senare i studierna.
Jag har varit tvungen att bita ihop och staka på, för att ta en metafor från skidåkningen, jag har mediterat på att "inspiration är till för amatörer, ren vilja är till för proffs" som jag har läst nånstans.
Men så, mitt i denna seghet, så har jag nu kommit fram till fråga två av tre på hemtentan i ovannämnda ämne, EMOTIONELL INTELLIGENS!!!!
Det är ju något som jag länge varit fascinerad av och nu efter att ha läst en fem sidor lång text som hör till hemtentan, så ser jag igen varför jag pluggar detta fantastiska ämne!
Suget efter att bara läsa sida efter sida is back!
Jag ska nog dock sluta för ikväll, och bara njuta av känslan. Ungefär som att njuta av eftersmaken på en bit fantastiskt god, mörk choklad.
Jag känner redan hur jag längtar efter att imorgonkväll få besvara frågorna i "fråga två av tre" i hemtentan.
Jag har tänkt att en orsak kan ha varit att "kognitiv psykologi", som jag pluggar just nu, inte riktigt var det jag trodde att det skulle vara, eller möjligen så att det riktigt intressanta inom denna gren kommer senare i studierna.
Jag har varit tvungen att bita ihop och staka på, för att ta en metafor från skidåkningen, jag har mediterat på att "inspiration är till för amatörer, ren vilja är till för proffs" som jag har läst nånstans.
Men så, mitt i denna seghet, så har jag nu kommit fram till fråga två av tre på hemtentan i ovannämnda ämne, EMOTIONELL INTELLIGENS!!!!
Det är ju något som jag länge varit fascinerad av och nu efter att ha läst en fem sidor lång text som hör till hemtentan, så ser jag igen varför jag pluggar detta fantastiska ämne!
Suget efter att bara läsa sida efter sida is back!
Jag ska nog dock sluta för ikväll, och bara njuta av känslan. Ungefär som att njuta av eftersmaken på en bit fantastiskt god, mörk choklad.
Jag känner redan hur jag längtar efter att imorgonkväll få besvara frågorna i "fråga två av tre" i hemtentan.
Till fjälls...
eller nästan iallafall.
Jag sitter på ett vandrarhem i Särna, för att imorgonbitti åka vidare till Idre. Jag ska föreläsa på deras högstadium för att sedan vara med på UNF Idres årsmöte på eftermiddagen.
För er som inte har full koll på geografin, så har jag längre till Idre än till Stockholm från mitt kontor, vilket kräver en övernattning för att kunna vara på plats 08:00...
Jag måste erkänna att det tog emot att dra iväg idag, satt ett tag å funderade på att åka 04:00 imorgonbitt istället, men insåg att det inte blir bättre...
Men mycket av den känslan försvan ju längre norrut jag kom, och särskillt när jag passerade Älvdalens by, så svepte en stillsam känsla över mig där jag satt bakom ratten.
Det är något särskilt med de svenska fjällen. Man borde åka hit oftare.
Jag sitter på ett vandrarhem i Särna, för att imorgonbitti åka vidare till Idre. Jag ska föreläsa på deras högstadium för att sedan vara med på UNF Idres årsmöte på eftermiddagen.
För er som inte har full koll på geografin, så har jag längre till Idre än till Stockholm från mitt kontor, vilket kräver en övernattning för att kunna vara på plats 08:00...
Jag måste erkänna att det tog emot att dra iväg idag, satt ett tag å funderade på att åka 04:00 imorgonbitt istället, men insåg att det inte blir bättre...
Men mycket av den känslan försvan ju längre norrut jag kom, och särskillt när jag passerade Älvdalens by, så svepte en stillsam känsla över mig där jag satt bakom ratten.
Det är något särskilt med de svenska fjällen. Man borde åka hit oftare.
Imorgon fyller jag 65.
Nej, det gör jag ju inte, men jag drömde det inatt.
Jag drömde att jag imorgon skulle fylla 65 och var tvungen att ta beslutet om jag skulle fortsätta jobba med UNF några år till eller inte.
Jag kände helt klart att jag hade vilja och ork för ett tag till, eftersom jag kände att jag hade en kropp och sinne som en 34-åring(som jag ju är) trots att jag snuddade vid pensionssträcket...
hm... undrar vad herr Freud skulle sagt om det där?
Jag fick ett brev från något pensionsbolag häromdagen, och på utsidan stod det "till dig som tänkt sluta jobba en dag."
Min spontana tanke var "Inte till mig alltså". För varför skulle jag sluta jobba? ens vid 65-70?
Sluta få lön kanske jag får en dag, men det är ju en helt annan sak.
Jag drömde att jag imorgon skulle fylla 65 och var tvungen att ta beslutet om jag skulle fortsätta jobba med UNF några år till eller inte.
Jag kände helt klart att jag hade vilja och ork för ett tag till, eftersom jag kände att jag hade en kropp och sinne som en 34-åring(som jag ju är) trots att jag snuddade vid pensionssträcket...
hm... undrar vad herr Freud skulle sagt om det där?
Jag fick ett brev från något pensionsbolag häromdagen, och på utsidan stod det "till dig som tänkt sluta jobba en dag."
Min spontana tanke var "Inte till mig alltså". För varför skulle jag sluta jobba? ens vid 65-70?
Sluta få lön kanske jag får en dag, men det är ju en helt annan sak.
ännu ett skäl till att inte besöka MCDonalds...
Jag har sedan några år tillbaka känt en klar avsmak för MC och deras mat.
På något sätt så är de kronan av det kapitalstyrda snabbkonsumtionssamhället, helt avpersonifierad utfodring, lackerat med plastig yta.
Den enda ljuspunkten med dessa så kallade restauranger har varit att jag kan verkligen förstå barnfamiljer som väljer att äta där med sina barn mitt i en hektisk shoppingdag. Jag unnar verkligen föräldrar att få enkel och snabb mat i hyfsat barnvänlig miljö. Det finns för få sådana ställen.
Nu har MC på Arlanda gått före och sabbat det sista vettiga med sin affärsidé i mina ögon, starköl till hamburgaren...
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2584527.svd
Ägaren skyller på att "det är något gästerna efterfrågar". Är det det enda som styr en affärsrörelses utbud? var finns ansvarskänslan?
Aktiva alkoholister efterfrågar alkohol konstant, men de är fortfarande familjefäder och familjemödrar, som behöver någonstans att äta när de är ute med sina familjer.
Ska de och deras familjer få ytterligare ett tillfälle, en plats i samhället att må dåligt på?
Enligt CAN så beror hälften av alla alkoholrelaterade skador på de ca 90% av Sveriges befolkning som INTE är alkoholister. Dessa 90% kan inte skylla på det sjukdomsliknande tillstånd som alkoholism är. Men de orsakar ändå hälften av problemen kring alkohol.
Ska de som jobbar i kassan på MC tvingas begära leg av kunder som är minderåriga, tvingas säga nej till de som vill ha tag i alkohol trots att de är för unga?
Detta är redan en ohälsosam arbetsmiljö i våra mataffärer som säljer folköl, det är inte lätt att säga nej till en grupp 16-åriga killar som kan verka nog så hotfulla.
MCDonalds på Arlanda visar vägen till fortsatta höga alkoholskador i samhället. För att "kunderna efterfrågar det".
Och visar vägen gör de, för det finns garanterat fler MCDonaldsägare i Sverige som vill "ge vad kunderna efterfrågar", oavsett vad alkoholen kostar oss.
MCDonalds, nej tack.
På något sätt så är de kronan av det kapitalstyrda snabbkonsumtionssamhället, helt avpersonifierad utfodring, lackerat med plastig yta.
Den enda ljuspunkten med dessa så kallade restauranger har varit att jag kan verkligen förstå barnfamiljer som väljer att äta där med sina barn mitt i en hektisk shoppingdag. Jag unnar verkligen föräldrar att få enkel och snabb mat i hyfsat barnvänlig miljö. Det finns för få sådana ställen.
Nu har MC på Arlanda gått före och sabbat det sista vettiga med sin affärsidé i mina ögon, starköl till hamburgaren...
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2584527.svd
Ägaren skyller på att "det är något gästerna efterfrågar". Är det det enda som styr en affärsrörelses utbud? var finns ansvarskänslan?
Aktiva alkoholister efterfrågar alkohol konstant, men de är fortfarande familjefäder och familjemödrar, som behöver någonstans att äta när de är ute med sina familjer.
Ska de och deras familjer få ytterligare ett tillfälle, en plats i samhället att må dåligt på?
Enligt CAN så beror hälften av alla alkoholrelaterade skador på de ca 90% av Sveriges befolkning som INTE är alkoholister. Dessa 90% kan inte skylla på det sjukdomsliknande tillstånd som alkoholism är. Men de orsakar ändå hälften av problemen kring alkohol.
Ska de som jobbar i kassan på MC tvingas begära leg av kunder som är minderåriga, tvingas säga nej till de som vill ha tag i alkohol trots att de är för unga?
Detta är redan en ohälsosam arbetsmiljö i våra mataffärer som säljer folköl, det är inte lätt att säga nej till en grupp 16-åriga killar som kan verka nog så hotfulla.
MCDonalds på Arlanda visar vägen till fortsatta höga alkoholskador i samhället. För att "kunderna efterfrågar det".
Och visar vägen gör de, för det finns garanterat fler MCDonaldsägare i Sverige som vill "ge vad kunderna efterfrågar", oavsett vad alkoholen kostar oss.
MCDonalds, nej tack.
"NGOoholic", eller "nejdå, jag är inte förtroendepostoholik"
Den ideella sektorn i Sverige är en intressant värld.
Man skulle kunna göra en liknelse mellan beroendepersonligheten och alla oss som likt Tarzan svingar oss mellan förtroendeuppdragens lianer i folkrörelsernas djungel.
För att utröna om man har ett beroende, ett missbruk, så är en av punkterna "man brukar drogen mer än vad man från början tänkte sig." dvs. en slags kontrollförlust över hur mycket och hur ofta.
En annan punkt är att man förnekar kontrollförlusten "nej, jag kan sluta när jag vill".
Ytterliggare en punkt är att man hela tiden skyller på andra, eller på omständigheter. "De ville så gärna ha mig på den posten, det fanns ingen annan och nån måste ju ställa upp."
Det brukar oxå handla om att när man slutat med en drog så har man egentligen bara bytt den mot en annan, som exempel från alkohol till godis eller shopping, och då jämför man den gamla drogen mot den nya för att förminska det nya missbruket.
Själv så har jag nyligen avgått från en styrelse, och här ikväll blev jag revisor för en annan.
Jag har verkligen aldrig förr tänkt tanken på att bli föreningsrevisor. Nu är jag det.
De ville ju så gärna ha mig, eftersom det inte fanns någon annan, men det är lugnt, jag kan sluta när jag vill.
Och värre droger går nog att hitta.
Man skulle kunna göra en liknelse mellan beroendepersonligheten och alla oss som likt Tarzan svingar oss mellan förtroendeuppdragens lianer i folkrörelsernas djungel.
För att utröna om man har ett beroende, ett missbruk, så är en av punkterna "man brukar drogen mer än vad man från början tänkte sig." dvs. en slags kontrollförlust över hur mycket och hur ofta.
En annan punkt är att man förnekar kontrollförlusten "nej, jag kan sluta när jag vill".
Ytterliggare en punkt är att man hela tiden skyller på andra, eller på omständigheter. "De ville så gärna ha mig på den posten, det fanns ingen annan och nån måste ju ställa upp."
Det brukar oxå handla om att när man slutat med en drog så har man egentligen bara bytt den mot en annan, som exempel från alkohol till godis eller shopping, och då jämför man den gamla drogen mot den nya för att förminska det nya missbruket.
Själv så har jag nyligen avgått från en styrelse, och här ikväll blev jag revisor för en annan.
Jag har verkligen aldrig förr tänkt tanken på att bli föreningsrevisor. Nu är jag det.
De ville ju så gärna ha mig, eftersom det inte fanns någon annan, men det är lugnt, jag kan sluta när jag vill.
Och värre droger går nog att hitta.
lugn arbetsvecka, nu studier
Det har varit en ganska lugn arbetsvecka denna vecka.
Börjat samma tid på morgonen varje dag, mycket pappersarbete, och endast en dag med utåtriktat arbete, vilket var på en gymnasieskola med bara två föreläsningar.
Jag har oxå kört runt ungdomar som satt upp affischer och handlat godis till mellanstadiedisco. det är ett mysigt uppdrag, jag kör runt dem och de gör själva jobbet, samtidigt som vi pratar om allt mellan himmel och jord.
Jag hade dessutom en helskön praoelev denna vecka, Sebastian. Alltid med glimten i ögat, villig att arbeta och med hjärta i allt vad han gör. Han orsakade dessutom en rejäl städning på mitt kontor, bland annat så försvann grejer från lägret ner i källaren. Och då menar jag inte bara lägret från förra veckan, utan även från lägret förra sommaren...
En riktigt skön arbetsvecka med andra ord. Nästa vecka ser ut att även den bli relativt sansad. Jag tror att jag behöver det.
Nu ska jag plugga, det står arbetsuppgifter om kognitiv psykologi på schemat.
Som vanligt så känns det som att jag inte fattar nånting av arbetsupppgifterna, men erfarenheten säger mig att jag om några timmar har skrivit alla uppgifterna och fått en massa ny förståelse på kuppen. lika skumt och spännande varje gång.
Börjat samma tid på morgonen varje dag, mycket pappersarbete, och endast en dag med utåtriktat arbete, vilket var på en gymnasieskola med bara två föreläsningar.
Jag har oxå kört runt ungdomar som satt upp affischer och handlat godis till mellanstadiedisco. det är ett mysigt uppdrag, jag kör runt dem och de gör själva jobbet, samtidigt som vi pratar om allt mellan himmel och jord.
Jag hade dessutom en helskön praoelev denna vecka, Sebastian. Alltid med glimten i ögat, villig att arbeta och med hjärta i allt vad han gör. Han orsakade dessutom en rejäl städning på mitt kontor, bland annat så försvann grejer från lägret ner i källaren. Och då menar jag inte bara lägret från förra veckan, utan även från lägret förra sommaren...
En riktigt skön arbetsvecka med andra ord. Nästa vecka ser ut att även den bli relativt sansad. Jag tror att jag behöver det.
Nu ska jag plugga, det står arbetsuppgifter om kognitiv psykologi på schemat.
Som vanligt så känns det som att jag inte fattar nånting av arbetsupppgifterna, men erfarenheten säger mig att jag om några timmar har skrivit alla uppgifterna och fått en massa ny förståelse på kuppen. lika skumt och spännande varje gång.
