badger

Imorgon börjar vår P-samling på vår kursgård Saxenborg utanför Ludvika.
Det har ju blivit några samlingar genom åren och eftersom jag har varit med ett tag nu så är det ganska mycket upprepningar, vilket inte är så konstigt eftersom de nya konsulenterna behöver få det från början så att säga.

Men det känns lite extra kul denna gång, dels för att det är flera nya kollegor som jag ska få träffa, men kanske främst för att jag ska få vara delaktig i att ge de som är nya grundkursen för konsulenter.
Det känns väldigt uppskattat att jag som jobbat ett antal år nu får ge något till mina nya kollegor. Sånt gör att man stannar längre.

Jag har blivit ombedd att tillsammans med en kollega, som oxå jobbat länge, prata om verksamhetsmöjligheter. Jag har fått fram exakt vad jag ska prata om, men med en lite annan titel :
verksamhetsOmöjligheter 
Det kan ju kanske låta lite bakvänt, men faktum är att i en organisation som UNF där man kan göra nästan vad som helst i verksamheten så måste man även se till vad som inte är möjligt, tex. att säga ja till alla som vill att man kommer på möten och annat...
När nya kollegor kontaktar mig så är det så ofta som det handlar om att de känner att de inte hinner med allt, och att hur mycket de än gör så blir de inte "klara" med arbetet.

Och det är precis så vårt arbete är. Det finns hela tiden mer att göra, och förstår man inte att det kommer alltid vara så, så kommer man antingen att bränna ut sig eller gå runt i en ständig frustration.
Jag är inne på mitt 6:e år som konsulent, och jag känner mig varken utbränd eller frustrerad, så nånstans har jag nog lite grepp om detta.

För att sträcka sig efter möjligheterna så måste man reflektera över omöjligheterna.

Men stirra dig inte blind på varken det ena eller det andra. Se på vad du har genomfört istället.